Framtidskunskap

Skolan kan bidra till att vidga dessa föreställningar. Men då behöver eleverna få möta en större värld än den de redan känner.

Framtidskunskap utgår från att alla elever behöver kunskap om utbildning, arbetsliv och samhällsförändringar. De behöver få undersöka olika framtidsbilder, sätta ord på tankar och känslor och utveckla strategier för att hantera möjligheter, begränsningar och förändringar.

Det kräver undervisning som börjar tidigt, återkommer under skolåren och tar hänsyn till att elever växer upp med olika erfarenheter och resurser.

Framtidskunskap handlar också om skolans ansvar. Vi kan inte förvänta oss att elever självständigt ska förstå utbildningssystemet, känna till arbetslivets villkor eller utveckla välgrundade sätt att hantera framtida val om vi inte har gett dem möjlighet att lära sig detta.

Vissa elever behöver mer information, andra behöver konkreta erfarenheter, språkligt stöd, tillgängliga lärmiljöer eller hjälp att undersöka alternativ som tidigare inte framstått som möjliga.

Skolan behöver därför skapa undervisning som ger elever möjlighet att förstå både sig själva och den värld de är en del av.

Framtidskunskap är en del av skolans bildnings- och demokratiuppdrag. Den ska ge elever kunskap, erfarenheter och perspektiv som de kan bära med sig genom livet, även när framtiden förändras.

Framtidskunskap – lär om framtiden, förstå världen och skapa nya vägar

Vi kan inte förvänta oss att barn och unga ska förstå sina framtida möjligheter om de aldrig fått möjlighet att utforska dem.

Framtidskunskap hjälper vägledare, lärare och pedagoger att göra framtiden till en del av undervisningen – genom kunskap om världen, samtal om möjliga framtider och strategier för att pröva, påverka och ompröva sin riktning. Ingen elev behöver veta exakt vad hen vill bli. Men alla elever ska få möjlighet att lära sig hur de kan gå vidare.

• Vad behöver barn, unga och vuxna få möjlighet att förstå? Det handlar om kunskap om sig själva, utbildning, arbetsliv, samhälle och de föreställningar vi bär på om framtiden.
• Vad behöver de få möjlighet att uppleva och utforska? Det handlar om möten med människor, olika sätt att leva, alternativa utbildningsvägar, samhällsutmaningar och framtider som annars riskerar att förbli osynliga.
• Vad behöver de få möjlighet att pröva och påverka? Det handlar om att utveckla strategier, söka stöd, göra erfarenheter och kunna ompröva sina beslut.

Varför behandlar vi förmågan att göra väl underbyggda framtidsval som ett självklart resultat av utbildningen, när vi samtidigt saknar ett tydligt nationellt svar på hur mycket undervisning, vilka lärandemål och vilka resurser som behövs för att utveckla denna förmåga? Vi behöver sluta förväxla valkompetens med att veta vad man vill bli.

En människa kan veta exakt vad hon vill vid femton års ålder och upptäcka vid tjugo, fyrtio eller sextio att livet har tagit en annan riktning. Det betyder inte att hennes tidigare beslut var dåligt eller att hon saknar förmåga att välja.

Vi behöver också vara försiktiga med ett språk som riskerar att lägga ansvaret för framtiden på den enskilda individen. När vi säger att barn och unga ska utveckla valkompetens måste vi samtidigt fråga vilka möjligheter de faktiskt får att utveckla denna förmåga, vem som undervisar dem och hur vi vet att undervisningen har ägt rum.

Kanske skulle vi behöva tala mer om framtidskunskap, karriärlärande och strategier. Om förmågan att utforska, pröva, ompröva och hantera förändring. Om att förstå samhället och sina möjligheter att påverka det.

För om människor mellan fyrtio och sextiofem år fortfarande söker svar på vilka de är, vad de kan och vad de vill med sina liv, varför skulle vi förvänta oss att femtonåringar redan har svaren?

Kanske är ett av de viktigaste lärandemålen inte att veta vad man vill bli, utan att veta hur man kan gå vidare när man inte vet.